Bingos krönika 2009

Här kommer Bingos kränika för 2009 som legat och samlat damm i någon månad.

Året 2009 började med en envis hälta. Eller ja hältan började redan några dagar före jul och kom och gick. Efter veterinärbesök konstaterades patella luxation. Dock inte den ärftliga varianten eftersom knät hoppade ur led åt ”fel” håll. Min pinsamma matte lyckades svimma under besöketså när jag fick en lugnande spruta inför röntgen kom det in två djurvårdare som fixade sprutan. De trodde väl matte skulle svimma igen. Sen fick jag vara utan min matte på röntgen eftersom hon satt kvar i undersökningsrummet och vilade sig. Inga pålagringar på knät och när de ändå var i farten röntgades mina höfter för att se att det inte var några problem där, men det såg fint ut. Dock inga plåtar till SKK eftersom jag då var så ung.
Under våren så gick husse och jag en Allmänlydnadskurs på brukshundklubben. Matte var med några gånger, men blev mest förfärad över att se hur husse ”förstörde” hennes tävlingskommandon (när ska vi tävla lydnad matte säger jag- du gillar ju inte det?!).
Under våren fick vi åka på semester till vår mormor två gånger, första gången var matte (som varje år säger Lycka, men du är så ung att du inte vet det än) i fjällen och åkte skidor utför och andra gången var matte och vår nyadopterade husse (ja eftersom matte och husse gifte sig så var det husse som vi adopterade till vår familj, inte han som adopterade oss för vi var redan en familj) på bröllopsresa i Egypten. Hos mormor är det skoj. Jag brukar vara riktigt busig när jag är där och tugga på mattor, sno saker från diskbänken och sånt. Jag vet nämligen att hon inte är lika sträng som matte så då får man passa på. Matte var ganska trött i våras och trots att hon kräktes en massa blev hennes mage större och större. Några veckor under våren mådde hon så illa att hon blev sjukskriven och hemma med oss på dagarna. Första dagarna var sååå tråkiga. Husse tog morgonpromenaden i Skuruparken med oss, men eftersom jag ibland hellre sprang fram till andra hundar som blev fler och fler så tidigt på morgonen ju längre fram under våren vi kom, slutade det med att vi fick gå koppelpromenader istället. Dumma Bingo sa Lycka som alltid uppför sig exemplariskt. Efter någon vecka med en seg matte piggnade hon på sig, bara hon slapp gå upp tidigt och vi kunde ta långa härliga skogspromenader på dagtid med våra labbekompisar Selma och Daga. Men sen var matte så bra att hon började jobba igen. Tråkigt tyckte vi, men hon jobbade bara en vecka efter midsommar innan semester och havandeskapspenning.
Under våren fick mattes kompis Maud för sig att vi skulle starta på viltspår i början av augusti. Hon anmälde sin cavalier Malte och matte anmälde mig. Lycka har spårat förut och är godkänd i anlagsklass, men med mattes växande magen kände hon att det räckte med en hund på prov. När det var som varmast i slutet av juni och början av juli fick matte och Maud ett träningsryck eftersom båda var lediga. Vi var ute i skogen var och varannan dag, vissa dagar i 28 gradig värme. Matte, men större och större mage flåsade runt i skogen först med blod och skank och sen bakom mig. I början tyckte matte mitt tempo var bra, men eftersom jag blev mer och mer säker gick farten upp. Jag tycker jag håller ett bra tempo, att det är matte som är seg där bak. Hur som så tränade vi på och några dagar innan provet fick Mauds Malte opereras och fick därmed medicin som gjorde att han inte fick starta på prov. Matte bestämde sig för att åka själv och lyckades på något konstigt sätt lura med husse som sällskap. Det blev en riktigt varm dag och eftersom jag hamnade för samma domare som tre öppenklasshundar hann klockan bli över 11 innan det var min tur. Mitt spår gick som en dans för mig. Domaren försökte lura både matte och mig att jag gick fel. Men eftersom jag så ihärdigt ville följa spåret kom domaren på sig att det var hon som var fel ute. Fick full pott på spåret och blev därmed provets bästa icke tax i anlagsklass. Det var inte en lite stolt matte som stövlade fram och hämtade vandringspriset i slutet av prisutdelningen. På väg hem i bilen kom hon dock på att det bara är besvärligt med vandringspriser (Lycka har också vunnit ett liknande pris, dock hos SSRK). När provdagen närmar sig måste man endera åka en lång bit hem till någon för att återlämna priset, starta på provet nästa år eller skicka det med ett dyrt paket pga vikten. Så matte vad väntar vi på ut och träna öppenspår med mig!
Sommaren spenderades mest ute på landet på Möja. Vi har det riktigt bra där, springer lösa eftersom vi bara har en granne och det är staket mellan deras hus och vårat. En stor härlig sandstrand har vi också, men det dröjde ända till augusti innan jag vågade simma första gången. Jag gick i och plaskade vid strandkanten hela sommaren, men simma det satt långt inne. Nu när jag upptäckt att det inte är farligt att man inte står på botten simmar jag mest hela tiden. Vi fick en lång och härlig sommar med matte, husse var bara ledig lite på slutet och då fick han för sig att han och matte skulle segla- ensamma. Både jag och matte rynkade ogillande på ögonbrynen, men Lycka och jag fick semester hos mormor igen. Matte har lovat att jobba på husse så att han inser att jag verkligen är är bra båthund. Sen blev det höst och Lycka började löpa. Eftersom vår matte började känna sig lite sliten och jag var en yrslig tonåring (påstod hon iaf) flyttade Lycka till mormor (där mattes gamla pensionerade bichon frisé Hedda, som är helfestlig, också bor. Hedda är 12 år och mitt första år fattade jag inte att hon var en hund. Tyckte det var helskoj när hon morrade mot mig och trodde hon ville leka...) Så matte och jag hade en mysig höst ihop. Vi började träna agility med mattes kompis Nina och hennes hundar Pedro och Tuva. Nina är ledig måndagar och fredagar så det blev många härliga timmar på klubben som både började och avslutades med en skogspromenad, vissa dagar ner till vattnet för en simtur, eftersom jag faktiskt kan simma! Matte tränade också mycket passivitet med mig- jääääättetråkigt. Vi åkte ner till klubben *jippie* *pip-pip*, gick en kort sväng i skogen. Tog oss mot planerna och de andra hundarna som var där och tränade för att.... bara sitta eller ligga i gräset äta godis och ta det lugnt. Hallåååååå matte jag är faktiskt en ung flathane med mycket spring i benen, vaddå sitta still?!? Det var iaf det vi gjorde ganska mycket. Tillslut tyckte jag att det blev tråkigt och blev ganska lugn de gånger vi passivitetstränade.
En fredag när vi varit och tränat agility på dan, blev det plötsligt fart på matte och husse här hemma. De yrade runt och pratade om väskan som skulle packas. Jaha ska de ut och åka nu igen tänkte jag. De åt middag med vår granne Helena som de överlämnade mig till och sen stack de. Jaha, nu var det dags igen att bli övergiven tänkte jag. Inte för att det gör mig det minsta att vara hos Helena för hon har min bästis, en bc-blandning från Irland som bara är några månader äldre än mig. Hon flyttade hem till Helena bara någon vecka efter att jag flyttat hem till min matte på Ugglevägen. I början var vi jämnstora, men sen hände nåt och nu är jag nästan tre gånger så stor som Kimba, eller ja tre gånger så tung i alla fall. Men hur som, dagen efter min husse och matte lämnat mig kom min mormor och hämtade mig och sa att jag skulle bo hos henne ett tag. Jippie- Lycka och Hedda here I come. De var inte lika förtjusta över min ankomst som jag var. Efter några dagar åkte mormor och jag hem till Ugglevägen för att hälsa på. Och nu hade det kommit in en liten minimänniska i vårt hem. Jag gillar denna lilla varelse och pussar gärna mycket på honom, Albin heter han visst. Han är inte lika förtjust dock. Jag har varit hemma några dagar här och där, men eftersom matte har det svårt med amningen har jag mest fått vara hos mormor. Hon är helfestligt tycker jag och vi brukar spela fotboll ihop. Matte brukar mest sucka och tänka att hon har en del att träna på när jag flyttar hem- vilket är tänkt kring julledigheten som husse har.

2010 hoppas jag blir kul med mycket bus och stoj och skoj. Matte och husse viskar något om kastrering, någon som vet vad det är?! Inte jag iaf utan jag är lika glad som vanligt!